Ive kissed to many frogs before i met my therapist. Im gonna describe something today that i know sounds kind of parody - therapy. But i think ive done the biggest break in my way towards understanding myself ever!
(english further down)
När jag var liten växte jag upp under knöliga förhållanden, en lång historia, men kortfattat i en helt "normal" familj. MEN... saker o ting har vart så påfrestande för mig som barn att jag var tvungen att hitta på en egen värld en, egen kamp och en egen strategi. där i princip bara jag har mig själv att vända mig till och lita på.
Jag tjatar ju om att försöka gå tillbaka till sin situation som barn. Det är så viktigt för att förstå sig själv. Vem var du? Hur såg du ut? Hur kände du dig? Vilka situationer minns du tydligt? Osv. SKriv ner, berätta för nån annan (som inte avbryter) skicka ett anonymt mail till mig. Det viktiga är att vara konkret. Inte bara fundera för dig själv. Skriv el berätta!
Idag gjorde min terapeut och jag. Under avslappning med slutna ögon upp en tydlig bild av mig som barn, vad jag hade på mig, hur jag såg ut, vad som syntes i mina ögon. i en verkligt svår situation från mitt liv. Jag var 8 år och skulle välja mellan min mamma och min pappa på julafton (en lång historia) jag stod uppe i hallen och skulle pratade i telefonen och grät. Vi fryste ögonblicket och jag "klev in" i rummet som mitt vuxna jag och hälsade på lilla jag. Pratade en stund, tröstade och sa hejdå för den här gången.
Detta va en helt otrolig upplevelse för mig. Cirkeln slöts, den trygghet och den vuxna person som skulle lyfta bort allt ansvar från mig var helt plötsligt där. Den som jag längtat så efter när jag var barn. Gav henne plats att tycka synd om sig själv, gav henne förståelse och sa att det inte va konstigt att det blev som det blev. Men allt ska bli bra nu....
En helt omtumlande upplevelse jag önskar att alla fick uppleva!!!!
PROBLEMET MED DEN HÄR VÄRLDEN ÄR ATT ALLA HAR SINA ANLEDNINGAR!
du med, du måste bara hitta din!
(english further down)
När jag var liten växte jag upp under knöliga förhållanden, en lång historia, men kortfattat i en helt "normal" familj. MEN... saker o ting har vart så påfrestande för mig som barn att jag var tvungen att hitta på en egen värld en, egen kamp och en egen strategi. där i princip bara jag har mig själv att vända mig till och lita på.
Jag tjatar ju om att försöka gå tillbaka till sin situation som barn. Det är så viktigt för att förstå sig själv. Vem var du? Hur såg du ut? Hur kände du dig? Vilka situationer minns du tydligt? Osv. SKriv ner, berätta för nån annan (som inte avbryter) skicka ett anonymt mail till mig. Det viktiga är att vara konkret. Inte bara fundera för dig själv. Skriv el berätta!
Idag gjorde min terapeut och jag. Under avslappning med slutna ögon upp en tydlig bild av mig som barn, vad jag hade på mig, hur jag såg ut, vad som syntes i mina ögon. i en verkligt svår situation från mitt liv. Jag var 8 år och skulle välja mellan min mamma och min pappa på julafton (en lång historia) jag stod uppe i hallen och skulle pratade i telefonen och grät. Vi fryste ögonblicket och jag "klev in" i rummet som mitt vuxna jag och hälsade på lilla jag. Pratade en stund, tröstade och sa hejdå för den här gången.
Detta va en helt otrolig upplevelse för mig. Cirkeln slöts, den trygghet och den vuxna person som skulle lyfta bort allt ansvar från mig var helt plötsligt där. Den som jag längtat så efter när jag var barn. Gav henne plats att tycka synd om sig själv, gav henne förståelse och sa att det inte va konstigt att det blev som det blev. Men allt ska bli bra nu....
En helt omtumlande upplevelse jag önskar att alla fick uppleva!!!!
PROBLEMET MED DEN HÄR VÄRLDEN ÄR ATT ALLA HAR SINA ANLEDNINGAR!
du med, du måste bara hitta din!
When I was little, I grew up during weird conditions, a long story, but briefly in a completely "normal" family. BUT ... things o situatins have been so stressful for me as a child that I had to invent a world of my own one, my own struggle and my own strategy.where, in principle, only I have myself to turn to and to trust.
I nag all about trying to go back to your own situation as a child. It is so important to understand yourself. Who were you? what were you like? How did you feel? What situations do you remember clearly? ETC. Write down, to tell someone else (which wont interrupt) or send an anonymous email to me. The key is to be concrete. Not just think for yourself. Write or tell! Your story has never ben told!
Today was my therapist and me. During relaxation with closed eyes, made up a clear picture of me as a child, what kind of clothes i had, how I looked, what was in my eyes. in a truly difficult situation from my real life. I was 8 years old and had to choose between my mom and my dad on Christmas (a long story) I was standing in the hallway and were talking on the phone and cried. We froze the moment and I "stepped in" in the room as me as a adult meeting little me. Said hello.Talked for a while, comforted, and said goodbye for now.
This was an incredible experience for me. The circle closed, the security and the adult person who would lift away all responsibility from me was suddenly there. The one I longed for when I was a child. Gave her room to feel sorry for herself, gave her understanding and said that its no wonder things turned out this way. But everything is gonna be fine now ....
A completely overwhelming experience I wish everyone could experience!!!THE PROBLEM IN THIS WORLD IS THAT EVERYONE HAS THEIRE REASONS!!!even you, you just have to find yours!
I nag all about trying to go back to your own situation as a child. It is so important to understand yourself. Who were you? what were you like? How did you feel? What situations do you remember clearly? ETC. Write down, to tell someone else (which wont interrupt) or send an anonymous email to me. The key is to be concrete. Not just think for yourself. Write or tell! Your story has never ben told!
Today was my therapist and me. During relaxation with closed eyes, made up a clear picture of me as a child, what kind of clothes i had, how I looked, what was in my eyes. in a truly difficult situation from my real life. I was 8 years old and had to choose between my mom and my dad on Christmas (a long story) I was standing in the hallway and were talking on the phone and cried. We froze the moment and I "stepped in" in the room as me as a adult meeting little me. Said hello.Talked for a while, comforted, and said goodbye for now.
This was an incredible experience for me. The circle closed, the security and the adult person who would lift away all responsibility from me was suddenly there. The one I longed for when I was a child. Gave her room to feel sorry for herself, gave her understanding and said that its no wonder things turned out this way. But everything is gonna be fine now ....
A completely overwhelming experience I wish everyone could experience!!!THE PROBLEM IN THIS WORLD IS THAT EVERYONE HAS THEIRE REASONS!!!even you, you just have to find yours!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar