Vägen neråt... falling down part 3 Kissing frogs.

Ive kissed to many frogs before i met my therapist.  Im gonna describe something today that i know sounds kind of parody - therapy. But i think ive done the biggest break in my way towards understanding myself ever!

(english further down)
När jag var liten växte jag upp under knöliga förhållanden, en lång historia, men kortfattat i en helt "normal" familj. MEN... saker o ting har vart så påfrestande för mig som barn att jag var tvungen att hitta på en egen värld en, egen kamp och en egen strategi. där i princip bara jag har mig själv att vända mig till och lita på.

Jag tjatar ju om att försöka gå tillbaka till sin situation som barn. Det är så viktigt för att förstå sig själv. Vem var du? Hur såg du ut? Hur kände du dig? Vilka situationer minns du tydligt? Osv. SKriv ner, berätta för nån annan (som inte avbryter) skicka ett anonymt mail till mig. Det viktiga är att vara konkret. Inte bara fundera för dig själv. Skriv el berätta!

Idag gjorde min terapeut och jag. Under avslappning med slutna ögon upp en tydlig bild av mig som barn, vad jag hade på mig, hur jag såg ut, vad som syntes i mina ögon. i en verkligt svår situation från mitt liv. Jag var 8 år och skulle välja mellan min mamma och min pappa på julafton (en lång historia) jag stod uppe i hallen och skulle pratade i telefonen och grät. Vi fryste ögonblicket och jag "klev in" i rummet som mitt vuxna jag och hälsade på lilla jag. Pratade en stund, tröstade och sa hejdå för den här gången.

Detta va en helt otrolig upplevelse för mig. Cirkeln slöts, den trygghet och den vuxna person som skulle lyfta bort allt ansvar från mig var helt plötsligt där. Den som jag längtat så efter när jag var barn. Gav henne plats att tycka synd om sig själv, gav henne förståelse och sa att det inte va konstigt att det blev som det blev. Men allt ska bli bra nu....
En helt omtumlande upplevelse jag önskar att alla fick uppleva!!!!

PROBLEMET MED DEN HÄR VÄRLDEN ÄR ATT ALLA HAR SINA ANLEDNINGAR!
du med, du måste bara hitta din!

When I was little, I grew up during weird conditions, a long story, but briefly in a completely "normal" family. BUT ... things o situatins have been so stressful for me as a child that I had to invent a world of my own one, my own struggle and my own strategy.where, in principle, only I have myself to turn to and to trust.
I nag all about trying to go back to your own situation as a child. It is so important to understand yourself. Who were you? what were you like? How did you feel? What situations do you remember clearly? ETC. Write down, to tell someone else (which wont interrupt) or send an anonymous email to me. The key is to be concrete. Not just think for yourself. Write or tell! Your story has never ben told!
Today was my therapist and me. During relaxation with closed eyes, made up a clear picture of me as a child, what kind of clothes i had, how I looked, what was in my eyes. in a truly difficult situation from my real life. I was 8 years old and had to choose between my mom and my dad on Christmas (a long story) I was standing in the hallway and were talking on the phone and cried. We froze the moment and I "stepped in" in the room as me as a adult meeting little me. Said hello.Talked for a while, comforted, and said goodbye for now.
This was an incredible experience for me. The circle closed, the security and the adult person who would lift away all responsibility from me was suddenly there. The one I longed for when I was a child. Gave her room to feel sorry for herself, gave her understanding and said that its no wonder things turned out this way. But everything is gonna be fine now ....
A completely overwhelming experience I wish everyone could experience!!!THE PROBLEM IN THIS WORLD IS THAT EVERYONE HAS THEIRE REASONS!!!even you, you just have to find yours!

Vägen neråt..my story falling down part 2

(english further down)
Ångest hade/har vart en del av mitt liv så länge, inte konstigt att man utvecklar fobier. Klaustrofobi: Mötesrum, köer, fester, när jag går på stan bland mycket folk, scenskräck, åka buss, åka tunnelbana, m.m. (åh nej! handlar inte om hissar eller trånga utrymmen)
Social fobi: Jobbigt att äta inför andra, jobbigt att prata inför andra, fester (igen), jobbigt att bli utsatt för granskningar och blickar, jobbigt med stora samlingar folk typ "mingel".
Fobi för kroppsliga "symtom". Otroligt fokuserad på mitt inre, liten släng av hypokondri, rädd för hjärtslag, rädd för att få upp puls när jag tränar, rädsla för allergier, smuts, rädd för knölar (cancer), obehagligt att bada bastu eller andra varma eller kalla ställen- kändes som jag inte fick luft eller obehaget av värmeskiftningar. 
m.m.m.m...

Inte konstigt att när läkare och psykologer säger till mig att det inte är nåt fel på mig att allt skulle lösa sig om jag åt kött, studerade typ ekonomi och hade bra självförtroende att man skapar sig en "identitet" för att hindra och hantera ångest. Strategier för att undvika obehag. En personlighet som utstrålar allt annat än ångest. "Ta tjuren vid hornen, hantera situationen, var glad, skratta, synas, höras, var rolig, berätta aldrig för nån! .... " allt detta med hjärtat i halsgropen, för innerst inne vet man att detta är ohållbart!

Men jag var ju SJUK!!! Jag hade utvecklat sjukdomen ångest GAD!(generaliserat ångestsydrom) Det är en sjukdom! Som jag lidit av i 12 år av mitt 25 åriga liv!!!!!! Men ingen läkare tog mig på allvar!


Detta har resulterat i att jag måste ifrågasätta alla delar av min personlighet, alla mina handlingar och möblera om min hjärna.


Uttdrag ur min dagbok några månader innan kraschen

mår illa. känner mig äcklig, är rädd för döden och för livet, rädd att missa,rädd för förändring, rädd för sjukdom, rädd för ensamhet,  så rädd att jag blir handlingsförlamad, rädd för galenskap. Rädd.

känner mig distanserad idag, som om jag skapar mig själv en sekund före jag lever hela tiden. längtar efter levande nu. får anstränga mig nu också för att inte intellektualisera. Är det för att jag inte trivs med min situation som jag inte klarar va här o nu. är rädd för att missa livet så jag inte kan skapa konst. längtar efter kärlek, eller inte-ensamhet,

Bättre närvaro idag, rädd för döden, rädd för livet, rädd för ensamhet, vill inte röka. vill känna mig fri, får ångest av jobb, osorterade tankar och prestation. har en klump i magen över att göra folk besvikna.

kant mig ensam, har haft ångest, mest fysysk.. svårt att andas.. långsam hjärtrytm.. sen blev det bättre. vill inte röka

Vem är jag? Har jag inget att säga, är jag trött? Blir jag min mamma när jag är med min mamma? Tyst, introvert, svårt att dela med mig, rädd …Vad kommer de här kokande känslorna ifrån? för att jag gått upp i vikt?är jag manodepressiv?jag vill gråta, skrika, skälla , muttra, …PMS?deprission? bryr jag mig om nått överhuvudtaget? har jag nån sympati eller orkar jag inte det för jag tänker på kalorier. Jag har gått upp i vikt, ganska mycket tror jag, tänker på detta typ en gång i halvtimmen… VILL RENSA HJÄRNAN!VILL INTE VARA KROPP! anledningen att jag känner stress e att vi har genomgång o jag ska ha underkläder, jag vill vara smal o sund men inte tänka på smalsmalsmal hela dagarna. jag har så mycket annat jag vill tänka på o skapa! ELLER?

Anxiety had / have been part of my life for so long, no wonder that i was developing phobias. 


Claustrophobia: Meeting rooms, queues, special occasions, parties , when im in town among many people, stage fright, buses, subways, etc. (oh no! is not aboutelevators or tight spaces)

Social phobia: A pain to eat in front of others, hard to talk to others, parties (again), hard to be a subject to reviews and looks, large collections of people like "mingle".

Phobia of body "symptoms". Incredibly focused on my inner self, small bout of hypochondria, fear of heart beats, afraid to bring up the heart rate when I exercise, fear of allergies, dirt, afraid of lumps (cancer), unpleasant to take a sauna or other hot or cold places,it felt I did not get air or the discomfort of heat variations.
m.m.m.m. ..


No wonder when doctors and psychologists say to me that there is not something wrong with me, that everything would work out if I ate meat, studied something like economy and had great confidence. that i created an "identity" to prevent and manage anxiety. Strategies to avoid discomfort. A personality that radiates anything but anxiety."Take the bull by the horns, deal with the situation, be happy, laugh, be seen o heard o funny, Never tell anyone! ...."
 All this with heart up in my mouth, for deep down i know that this is unsustainable!


But I was SICK! I had developed anxiety disorder GAD!(Generalized anxiety disorder) It is a disease! As I have suffered for 12 years of my 25 years of life !!!!!! But no doctor took me seriously!


This has resulted in that I have to question all aspects of my personality, all my actions and redecorate my brain.

From my diary a few months before the crash
feel sick. feel nauseous, is afraid of death and of life, afraid to fail,afraid of change, afraid of sickness, fear of loneliness, so afraid that I become paralyzed, afraid of madness. Afraid.
feel alienated today,as if I create myself a second before I live all the time. longing for living now. must controll myself now for not intellectualize. Is it because I do not feel comfortable with mysituation I can not do this here o now. are afraid to miss out on life so I can not create art. longing for love, or not-loneliness,
Better attendance today, afraid of death, afraid of life, afraid of loneliness, do not smoke. want to feel free, the anxiety of the job, unsorted thoughts and performance. have a lump in my stomach - make people disappointed.
felt lonely, had anxiety, most fysichal .. difficulty breathing .. slow heartbeat .. then it got better. do not want to smoke
Who am I? I have nothing to say, I am tired? I become my mother when I am with my mom? Quiet, introverted, difficult to share , afraid ... What are these boiling emotions come from?because I gained weight? I am manic depressive? I want to cry,scream, bark, mutter, ... PMS? Depression? I care about reaching the first place?do I have some sympathy, or I just think about calories. I've gained weight, pretty much, I think, think about this every half hour ... WANT TO CLEAR THE BRAIN! DO NOT WANT TO BE JUST A BODY! because I know stress.  we have review and i must have just my underwear, I want to be thi but do not want to think thin, thin, thin all day. I have so many other things I want to think about. creation ! OR?

Imagination can be dangerous..

When i was a child i always got cred for my imagination, no one told me that it can be dangerous and that all the things you can make up in your mind is not all for your best!

Sorry for bad blogging today..Im soo exhausted! Can barely think..

 The day is spinning in my head and i cant focus on anything.
Cant get away from the feeling that ive not been good enough this weekend. Ive missed almost all my daily goals. Even tough its saturday, a day of rest.


Im a sucker for confirmation today so if you want pleas comment my posts!

Vägen ner.. As long as i remember Part 1.

 Jag har haft problem med ångest, oro och panikattacker sen jag var typ femton. När jag gick gymnasiet kom min första ångest period. Den höll i sig läänge! typ ett år nästan. Åkte till akuten varje natt och ingen berättade för mig vad det var frågan om. Jag kom in SÄKER på att jag snart skulle dö. Och de tog ett ekg sen kom nån doktor in och frågade mig om jag "tänkt på nåt tråkigt ikväll?". Jag blev svin förbannad och fattade tillslut att de trodde att jag gjorde detta mot mig själv.(!) Utvecklade fobier, hade fruktansvärd ångest ofta. Tills jag av en slump träffade en annan tjej som hade panikångest och berättade om detta. Men! Det va ju jag! Sökte hjälp. Gick till bup och träffade en läkare som frågade mig allt om mina sexuella relationer. När jag blivit av med oskulden, hur ofta jag hade sex (!?!) Slutade terapin och vågade inte söka en ny förrän tre år senare. Tre år senare träffade jag en läkare som sa att jag hade problem med mig själv, att jag inte kunde vara vegetarian, att jag levde ett destruktivt liv då jag studerade musik och konst. Jag fick träffa en psykolog som sa till mig att detta skulle gå över av sig självt och att jag bara skulle försöka skaffa lite bättre självförtroende..
To be continued...

I have had problems with anxiety and panic attacks since I was like fifteen. When I was in high school, i had my first fear period. It persisted for a loong time! one year almost. Went to the emergency room every night and nobody told me what it was all about. I came there confident that I would die soon. And they did a ekg then some doctor came to me and asked me if I "thought of something sad tonight?". I was pissed off and i soon understood that they thought I did this to myself. (!) Developed phobias, had terrible anxiety often. Until I by chance met another girl who had panic attacks and talked about this. It was ME! Sought help. Went to the youth psychologist and met a doctor who asked me all about my sexual relationships. When I lost my virginity, how often I had sex(!?!) Ended therapy and did not dare to seek a new doctor until three years later. Three years later, I met a doctor who said I had problems with myself, that I could not be a vegetarian, I was living a destructive life when I was studying music and art. I got to meeta psychologist who told me that this would go over by itself and that I 
must try to get some more confidence ..
To Be Continued ...